Translate

fredag 7 juli 2017

En lika oväntad som oinbjuden gäst

Jag har i alla år haft problem med akne. Finnarna har kommit och gått med varierande intensitet sedan jag var i 12-års åldern. Det har funnits tillfällen då en sex-sju akne-utslag trängts på en yta stor som ett frimärke därför blev jag inte ett dugg förvånad när min kind färgades akne-rosa. Märk väl att jag änvände "kind" i singular.

Jag gjorde som jag brukar när jag får mycket akne, jag tvättade mig med antiseptisk tvål och kletade på akne-kräm som jag brukar använder. Ja, den här gången litegranna extra för att vara säker på att utslagen försvann. Det gjorde de inte. Däremot blev de fler!

Samtidigt pågick annan aktivitet inuti käften som gjorde mig mer orolig Jag fick tandvärk mellan två tänder i överkäken där jag ville minnas att jag fick en gammal lagning fixad i höstas. Smärtan var intensiv. Men var det verkligen där som jag fick lagat i höstas? Detta var längre fram. Jag började bli tveksam.  Jag började så sakteliga vänja mig vid tanken på att ringa Folktandvården och få en akuttid, men jag drog ut på det.

Igår när jag vaknade hade svullnaden i ansiktet ökat i omfattning och en intensiv
smärta kändes i tänderna i nederkäken. Men var det inte i överkäken? Det onda flyttade omkring i munnen och snabbt var det tillbaka i överkäken igen. Fast det gjorde ont nederkäken också. Och finnarna smärtade. Efter hand började det stå klart alla mina besvär var på höger sida. Inbillning tänkte jag.

Jag gjorde vad varje feg man gör. googlade på akne och tandvärk och hamnade på en film där en läkare från internettjänsten KRY diskuterar akne med Isabella Löwengrip. Det kanske inte framkom så mycket nytt i programmet men den här KRY-appen kanske ändå kunde vara något.

Jag laddade ner appen och bestämde mig för att testa. 250 kr kunde det ju vara värt. Jag formulerade mina besvär skickade in bilder på hur mitt svullna tryne såg ut. En halv timme senare blev jag uppringd via video av en läkare. Han lyssnade på mig och kollade på bilderna och säkert och på hur jag såg ut i videon och sedan kom hans "dom":

 - Det du har är inte akne. Det är av allt att döma bältros och eftersom utslagen är så nära ögat ska du genat bege dig till en ögonläkare. Ögonläkargruppen på Odenplan  De har drop-in. Det kan finnas risk för skador på hornhinnan.

Jag gjorde förstås som jag blev tillsagd. Min sambo följde med mig. Jag kände att jag behövde någon som lyssnade på vad läkaren sade för själv var jag mer omskakad och nervös än vad det verkade. Det visade sig att på sommaren hade man inte drop-in men receptionisten pratade med en ögonläkare som kunde ta hand om mig. Jag fick vänta ganska länge men tillslut hade doktorn tid.

Tack och lov hade jag inga horhinneskador, i ala fall inte igår. Jag fick medicin som inte riktigt börjat verka ännu för jag har mer svullnad men den brännande känslan i kinden har minskat och tandsmärtan håller sig på ett ställe i nederkäken.

Min moster hade bältros innan hon dog. Jag vet inte om hon fick någon medicin mot den sjukdomen, Men när den brännande känslan var för stark fyllde personalen på Knäreds sjukhem plasthandskar med iskallt vatten och det lindrade. Jag testade och det var faktiskt skönt. Idag har jag sovit och svalkat mig och ätit. Ciabattan var lite för frasig för att kännas okej mot mina blåsor i munnen.

Vad jag förstått har bältrosen inget med MS att göra. Det är nog en annan del av nervsystemet som vill göra livet surt för mig. Jag hoppas inte att min MS inte triggas igång. med mer än att det blir några pseudoskov,

Nu längtar jag efter "kalla handen" igen!



Jag känner mig inte riktigt bekväm med tanken på
på att ge bältrosen ett ansikte. Kanske sen :'(



måndag 22 augusti 2016

Rehab 5

I fredags var jag som vanligt på rehab.  Precis som förra veckan stod  det  "Studio" vid första passet.  Studio innebär praktisk arbetsterapi.  Många med MS behöver öva på sin finmotorik så även jag.  

Jag behöver också öva på tålamod och att inte, bli stressad och slarvig samtidigt jag inte måste vara perfekt.  Det är ganska komplicerat att beskriva denna sida av mig själv för den följer inte riktigt någon utpräglad logik.  Nåväl  jag kämpar på och studion är rolig för man får pilla lite med händerna.

För övrigt var det eget träningsprogram, funktionell styrketräning och stretching.  Allt är roligt och nödvändigt.  Det sistnämnda är dock mest nödvändigt.  Jag kommer nog aldrig att gilla stretching.

Efter en stund i massagefåtöljen var jag helt slut och tänkte åka direkt hem och vila.  Skulle bara förbi jobbet och kolla en grej.  Hamnade dock mitt i en genomgång av ett datorprogram. Inte helt bra att ha jobb och rehab på samma gata. :(

Helgen har varit bra och idag måndag blir det Mabthera på Huddinge sjukhus.

onsdag 17 augusti 2016

Rehab 4

"Sund egoism" var ämnet för onsdagens gruppdiskussion. Det är ett begrepp som för mig blivit nästan synonymt med Rehabstation-Stockholm. Det är ett tänk som egentligen borde vara en självklarhet men det är ändå svårt att acceptera  speciellt i praktiken.  Ja, för två år sedan när jag gick rehab första hade jag nog lite svårt för att gilla det ens i teorin.  Jag är väl inte riktigt uppfostrad med att sätta mig själv i första rummet.

Med en sjukdom som MS som gör att man bara är utrustad med en begränsad  mängd pigghet och energi så måste man hushålla med sina tillgångar. Kraften ska räcka hela dagen.

Den sunda egoismen kan vara något så enkelt som att våga be om hjälp eller att acceptera hjälpmedel. Att ge sig själv tid att göra saker eller att ha modet att tacka nej till sådant som gör att man blir trött och matt låter ännu enklare men man vill ju vara som man var innan man blev sjuk...som man tror att man var innan man blev sjuk.

Jag har till exempel blivit bättre på det här med att ge mig själv tid. Men jag är dålig på att be om hjälp. Jag måste bli bättre p det.

I övrigt innehöll förmiddagen personligt träningsprogram, kognitiva test med arbetsterapeuten, Sofia och quigong med Moncan. En bra dag.

måndag 15 augusti 2016

Rehab 3

Träningsvärken från fredagens rehab-pass hade precis börjat ge med sig när det var dags att för ännu mera träning.

På dagens schema ingick att arbeta med det personliga träningsprogrammet och min sjukgymnast, Pernilla, visade vad jag skall fokusera på.  Det är väl inte direkt roliga övningar. I mitt fall handlar det mycket om att öka rörlighet i leder som påverkats av MS och Bechterew. Det är bara att nöta.

Före fikat träffade jag min kurator Stephan.  Han var min kurator under förra rehab-perioden och jag tror att han såg en något förändrad "patient" som är betydligt tryggare i sin sjukdom och ärligare och kärleksfullare mot sig själv.

Efter fikat blev det ett svettigt pulstränings-pass. Konditionen var inte så risig som jag befarat. Roligt pass var det också.

Som belöning fick vi avsluta förmiddagen  med avspänning. Jag somnade så gott, så gott!

lördag 13 augusti 2016

Entrecôte med sallad

God och enkel lördagsmiddag.

Rehab 2

Jag Igår, fredag, var det dags för det andra rehab-passet. Det blev ett ganska fysiskt pass vilket jag känner av i kroppen idag. Det är inte många muskler som inte ömmar.  Egentligen är det inte så konstigt att det känns som om jag blivit överkörd av en ångvält, eftersom jag inte tränat ordentligt sedan i våras. En timmes "Funktionell styrketräning"  med  efterföljande stretch i ytterligare tre kvart var en nyttig genomkörare av min gamla lekamen.
 
Förutom dessa båda aktiviteter innehöll fredagens rehab ytterligare kartläggning av balansen samt "Studio" vilket är praktisk arbetsterapi.  Här kommer jag att behöva jobba med att lära mig att vara nöjd och känna när mitt arbete är "good enough".  Jag får säkert anledning att återkomma till detta senare.

 
Ha en fortsatt trevlig helg!
 
Mörbultad men nöjd i massagestolen efter rehab
 

torsdag 11 augusti 2016

Rehab 1

Idag har jag alltså ånyo börjat på rehab.  Det var en förmiddag med  fyra pass.  Först "inskrivning" med chefen som bland annat innebar att fylla i en massa enkäter om hur man mår.  Dessa enkäter är ofta ganska trubbiga instrument, men de behövs kanske av landstingsbyråkratiska  skäl.

Efter detta var det dags för ett balanspass.  För en människa utan ms handlar det om enkla övningar som att kasta en boll mellan händerna eller studsa den via golvet. Ännu simplare låter förmodligen övningen som går ut på att stå med fötterna ihop och samtidigt blunda. Det gick sådär. Fast jag blev svettig!

Ibland tänker jag att en människa utan ms säkert klarar detta galant, fast vad vet jag? Jag har haft ms sedan  1993 vilket faktiskt är hälften av mitt medvetna liv.  Vad är "normalt" och vad är sjukt? Jag vet inte längre, inte säkert.

Efter fikat var det kartlggning av rehabiliteringsbevov hos arbetsterapeut och sjukgymnast. Hela min inställning är annorlunda jämfört med hur den var förra gången jag började rehab vilket jag tänker återkomma till så småningom.

Som jag skrev i förra inlägget är bloggen en del av min terapi och rehab.  Jag skriver av rent egoistiska skäl.  Det är ett sätt att sammanfatta tankarna.  Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig. Den enda jag vill ha sympati ifrån eller vill ska känna empati är jag själv.

Och för tillfället orkar jag inte med välmenta råd och tips om hur jag ska leva mitt liv. Jag förstår om folk vill hjälpa men jag blir bara stressad av att läsa all ny  "fakta"  och alla nya dieter och liknande.  Jag hoppas att folk förstår mig.